”Förflyttning?”, sa Kriminalkommissarie Walter Gröhn tankfullt och betraktade Jonna de Brugge. ”Varför då?”
I handen höll han ett dokument Jonna haft med sig. Det var undertecknat av både Walters överordnade, polisintendent David Lilja och Jonnas chef på RSU, Johan Hildebrandt. Innebörden i dokumentet kunde liknas vid ett bowlingklot i rörelse. Klockan var inte ens nio på morgonen och Walter hade bara druckit sig halvvägs genom kaffekoppen, ändå hade tillvaron hunnit kastats omkull som en kägla.
”Om du läser lite mer noggrant står det att jag har tjänsteledigt från Rikspolisstyrelsens Särskilda Utredningsenhet under ett år för att arbeta på länskrim”, påpekade Jonna med ett matt leende, ”så det är ju inte definitivt.”
Walter läste igenom texten. Efter att han var klar tog han av sig glasögonen med ett begrundande ansiktsuttryck.
”Du svarade inte på frågan”, sa han.
Jonna blev tyst. Hon hade förväntat sig frågan varför men var själv inte riktigt säker på svaret. Av vilken anledning ville hon lämna RSU som hon nyss börjat arbeta för? Var det för Walters skull? Eller kanske för att hon fick vara mer ute på fältet i stället för att som idag sitta fast mellan fyra säkerhetsklassade väggar som analytiker på RSU. Ett arbete som mest gick ut på att hitta alternativa lösningar på problem som SÄK och den öppna polisen själva gick bet på. Jonna rykte till slut på axlarna.
”Miljöombyte”, svarade hon kort.

Andra delen i triologin, NIRVANA, utkommer 2010